Spanish 1561-1627 S??nchez Cot??n was born in the town of Orgaz, near Toledo. He was a friend and perhaps pupil of Blas de Prado, an artist famous for his still lifes whose mannerist style with touches of realism, the disciple developed further. Cot??n began by painting altar pieces and religious works. For approximately twenty years, he pursued a successful career in Toledo as an artist, patronized by the city??s aristocracy, painting religious scenes, portraits and still lifes. These paintings found a receptive audience among the educated intellectuals of Toledo society. S??nchez Cot??n executed his notable still lifes around the turn of the seventeenth century, before the end of his secular life. An example (seen above) is Quince, Cabbage, Melon and Cucumber (1602, in the San Diego Museum of Art). On August 10, 1603, Juan Sanchez Cotan, then in his forties, closed up his workshop at Toledo to renounce the world and enter the Carthusian monastery Santa Maria de El Paular. He continued his career painting religious works with singular mysticism. In 1612 he was sent to the Granada Charterhouse, he decided to become a monk, and in the following year he entered the Carthusian monastery at Granada as a laybrother. The reasons for this are not clear, though such action was not unusual in Cot??n??s day. Cotan was a prolific religious painter whose work, carried out exclusively for his monastery, reached its peak about 1617 in the cycle of eight great narrative paintings which he painted for the cloister of the Granada Monastery. These depict the foundation of the order of St. Bruno, and the prosecution of the monks in England by the Protestants. Although the painter??s religious works have an archaic air, they also reveal a keen interest in the treatment of light and volumes, and in some respect are comparable with certain works by the Italian Luca Cambiaso whom Cotan knew at the Escorial. While Cotan's religious works are unexceptional, as a still-life painter he ranks with the great names of European painting. In spite of his retreat from the world, Cotan??s influence remained strong. His concern with the relationships among objects and with achieving the illusion of reality through the use of light and shadow was a major influence on the work of later Spanish painters such as Juan van der Hamen, Felipe Ramirez, the brothers Vincenzo and Bartolomeo Carducci and, notably, Francisco de Zurbaran. Sanchez Cotan ended his days universally loved and regarded as a saint. He died in 1627 in Granada.  Related Paintings of Juan Sanchez-Cotan :. | Still Life | Still Life with Game,Vegetables,and Fruit | still life with game fowl | Still Life (nn03) | Still life with quince,cabbage,Melon and Cucumber |
Related Artists:
Johann Niklaus Grooth
Germany (1723 -1797 ) - Painter
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).
Johannes Cornelisz Verspronck
(between 1600 and 1603, Haarlem - buried June 30, 1662, Haarlem) was a gifted Dutch Golden Age portraitist. He was the son of the painter Cornelis Engelsz from Gouda, who taught him to paint portraits. In 1632 he became a member of the Haarlem Guild of St. Luke and started a successful career as a portraitist of mostly Catholic sitters in Haarlem. He may have been a Frans Hals pupil, and was strongly influenced by him, especially in his natural expressions and relaxed poses. He is best known for his exactness in painting details such as jewelry and lace, which made him quite popular with female sitters. Most notably, he won a lucrative commission in 1642 for a group portrait of the regentesses of the St. Elisabeth Gasthuis, at the time the wealthiest charity institution in Haarlem. This was won at the expense of Frans Hals himself, who had painted the regents of the St. Elisabeth Gasthuis in 1641 and fully expected to win the commission for the women.